Men så igår kväll hände det någonting som vi inte är "vana" vid. När våran lilla flicka klockan elva börjar grina väldigt mycket och som vi tolkar det har väldigt ont i magen så är det klart att man blir orolig.
Jag ringer till sjukvårdsupplysningen för att rådfråga dem vad man kan göra och säger att vi inte är "vana" vid att hon har så ont i magen. Då får jag förklarat för mig att vi inte har haft någon tid att bli vana ännu, och min oro som förälder knycklas ihop till en boll mindre än ett sandkorn. Det enda damen i andra änden säger är att det är kollik och att vi har gjort fel som inte rapat henne mellan varje måltid. Jaha tack säger jag.
Jag känner mig inte helt nöjd med svaret och ger mig ut i djungeln på Internet för att hitta fakta om vad man kan göra för att lugna oroliga barnmagar.
Det som hamnar längst upp på googles sökning är en länk till Anna Wahlgrens hemsida där jag inte hittade svaret på hur man lugnar en orolig bebismage men däremot en hel del annan läsning. Efter en timmes läsning där är jag livrädd för att barnet ska drabbas av PSD (plötslig spädbarnsdöd) Här står det så mycket mer än det svar vi fick av BVC-sköterskan som varit här tidigare på dagen. Varför har ingen informerat mig som blivande förälder om de alternativ till MVC's och BVC's riktlinjer för sömn som finns?
Varför ska jag av misstag mitt i natten halka in på detta och ligga sömnlös i rädsla för att mitt barn ska sluta andas? Detta är något jag ska diskutera med BVC-sköterskan vid vårt nästa möte. Jag tycker man ska bli informerad om de alternativ som finns, inte bara ena sidans tillvägagångssätt. Hur kan jag vara säker på vad som är rätt nu?
Och jag blir rentav bestört när jag läser om sjukvårdens metoder för att "bota" sömnproblem kontra Annas "kur". Ligger vaken fram till klockan sex och läser debattartikel efter debattartikel. I korta drag handlar Annas sömnmetoder för småbarn om att man främjar barnets uråldriga instinkter istället för de moderna rön som när man tänker efter är helt onaturliga för barnet.
Anna vill att vi låter barnet ligga på mage på golvet så mycket som möjligt, detta för att stimulera barnets vilja att åla och ta sig framåt. Om man har varit med på en valpfödsel, eller när kattungar föds, ser du då hur de redan som nyfödda försöker ta sig framåt mot maten och tryggheten. När vi lägger barnet på rygg är det enligt Anna som att lägga en skalbagge eller en sköldpadda på rygg. Och du kan ju själv tänka dig hur det känns.
Samma sak menar hon att det är med sömnen. När vi lägger barnet på rygg berövar vi det de viktigaste sinnesintrycken. Att känna någon under sig. Visst är det bekvämt för oss, vi vet att barnet ligger där det ligger och kan inte flytta på sig. Men hur blir det med barnet? Enligt AW missar då barnet sin djupsömn och får bara en lättare sömn. Och det blir vi ju iproppade redan som barn att en av de viktigaste sakerna i livet är faktiskt att sova. Hur påverkar det då barnet att inte få sova så djupt som det behöver?
Hon vill också att vi gör barnet TRYGGT i att sova, inte ömkar det och visar att det är farligt att sova och att man måste vara på sin vakt hela tiden.
Jag måste lägga till att Anna säger att barn ska sova på magen MED andningsvakt. Också en sak som ingen inom MVC eller sjukvården informerat oss om. Man har hört på långt håll att det är en onödig sak som ändå inte hjälper, men enligt Anna är det att likna till ett brandlarm. Det släcker inte branden men det väcker dig så du kan göra det. Jag ska testa senare idag när vår lilla ska sova att lägga henne på mage och sedan sätta mig bredvid och läsa.
Jag vill ju att HON ska få sova ut ordentligt.
Tillägger att jag inte har fått med allt som Anna Wahlgren förespråkar i detta inlägget. För många timmar fascinerande läsning gå in på hennes hemsida www.annawahlgren.com den är verkligen värd ett besök, om inte flera.
Och att ligga magen hjälpte henne mot magontet, hon har sovit som en stock hela natten förutom 10 minuters amning mitt i. (Under sträng uppsikt av sin orolige far. Men det är ju inte min sömn som är det viktigaste, utan hennes.)
