Tillsammans med viktigaste personerna i mitt liv kan det inte bli så mycket annat æn en underbar jul

Jag sitter och blickar ut øver Oslo, eller rættare sagt fønstren på andra sidan gården. Fønstren dær ær fyllda med ljusstakar, stjærnor och tomtar. I mitt fønster står det en ljusstake. Nere på marken ligger snøn kall och vit. I luften ær det femtom grader kallt och det faller mikroskopiska flingor. Det ær den sjunde december. I mina øron spelar julmusiken.

Om drygt två veckor ær det julafton. Det ær samma sak varje vinter. På en natt har den kommit. Dagarna rusar ivæg. Så ær man dær helt pløtsligt med bara några dagar kvar. Varje år ær jag rædd før att inte den dær speciella kænslan ska infinna sig. Det man kallar julkænsla. En vældigt speciell kænsla som knappt går att beskriva. Som en blandning av lugn och harmoni och førvæntan. Ændå ær inte det en riktig beskrivning. Man kan helt enkelt inte beskriva helt vad julkænsla ær.

Varje jul har jag varit med om någon hændelse som gør så att den kænslan infinner sig. Jag hoppas det kommer hænda i år också. Men bara den dær rædslan før att den inte ska gøra det. Den ær næstan det værsta på hela året. Man vill ju gærna gå några dagar innan julafton och kænna kænslan.

Nej jag borde egentligen inte oroa mig. Mina senaste jular har varit fyllda med mycket av den kænslan. Och denna julen kommer verkligen bli perfekt. Tillsammans med viktigaste personerna i mitt liv kan det inte bli så mycket annat æn en underbar jul.

Emil Ivarsson
Julsugen Gøteborgare i Oslo